Barockt

Må hända är mitt namn bekant, jag är en musikant. Vivaldi heter jag och allt jag säger er är sant. Min kompis heter Telemann, han är en speleman. Trots namnet är han alltså ingen post- och tele-man. Vi är två stofiler med peruken käckt på svaj, vi skapade barockmusik, alit annat är ju blaj. Vi minns tillbaka på den tid då allting sku' va' stort, möblerna och slotten och musiken som vi gjort. Refr. Men i timglaset är tiden bara sand, så kom hit min vän, låt oss dansa än en sarabande. De'va' barockt, barockt, vi sjöng och drack dekokt. De' va barockt, barockt, vi åt och mådde tjockt. Med vemod konstaterar vi den tiden är förbi, då var man praktfull, taktfull i båd' ton och harmoni. Va vill di sa Vivaldi. när vi dansa sarabande på bara sand. Vi fäktades med stråkarna mot allt som gammalt var. Renässans var ren essans, barocken lyste klar. Jag skrev Quattro stagioni, Fyra årstider - ni vet, Telemann fick ingen hit, men skapade och slet. Vi spelade i mången sal, på jopp-hej-di och bal, vi var superstjärnor på vårt 1700-tal. Vi minns tillbaka på den tid av glans och elegans, parfym och fina kläder, artighet och sällskapsdans. Refr. ... Med vemod konstaterar vi den tiden är förbi, då var man praktfull, taktfull i båd' ton och harmoni. Telemann, en speleman, han sa; Jag är nu mätt på menuett! Plötsligt var vi ensamma, publiken den försvann. Alla ville höra Haydn, Mozart. Ludwig van - Beethoven. Wien och klassicism var in, barocken åkte ut. VI slet av oss perukerna och slängd' dem i en knut. Men vår musik var ändå slitstark för den spelas än idag. Trehundra år förflutit har, men här står du och jag. Antonio Vivaldi. Georg Philipp Telemann, vi stora vi står stadig än, fast lite stel är man. Refr. ... Med vemod konstaterar vi, kontrapunkt och slut, tillbaka till vårt 1700-tal vi dansar ut. Präst och utan prut: då var gubbar ändå gjorda utav krut.