IKEA-snickaren

I skolan var jag dålig i det som kallas slöjd. Alstren jag prestera var för ögat ingen fröjd. Läraren han sucka: "Ja e lika mållös som vårt Finska fotbollslandslag, varje gång". Jag hyperventilerade så fort ja såg en såg, av svarven fick jag kväljningar och hyveln gav mej sår. Läraren han skakade på huvudet och fnös: "Snälla vän, du har nog en skruv lös". Men sen kom Ingvar Kamprad och slog upp sin butik. Sen dess har världen inte varit sej lik. Jag blev en IKEA-snickare, en IKEA-snickare. Jag smäller ihop möbler fortare än kvickare. Med min lilla sexkantsnyckel gör jag underverk minsann o lärarns forna ord i skolan kommer helt på skam. Han e en IKEA-snickare, en IKEA-snickare. Han e inte särskillt händig, ingen mitt-i-prickare. Med tummen mitt i handen i sin Snickers-overall knåpar han ihop på tolv sekunder blankt en pall. Det blir bord o det blir stolar, det blir hyllor, det blir skåp. Med ritningarna vända rätt finns ingen risk för klåp. Delarna e prydligt packade i brun kartong jag känner snickarglädjen gång på gång... Verktygslådan har jag gått o gömt i en mörk skrubb, bland skruvar, muttrar, vinkeljärn, spik o annan nubb. Hammaren o skruvmejseln står i vattenpass bakom vårt IKEA utedass. Ett tack till Ingvar Kamprad o hans affärsidé. Tack vare den får också jag va med. Ja blev en... Han e en...